Del 2

Som i en mardröm kändes det som om hon sprang allt vad hon orkade men ändå inte kom fram. Det kändes som hon stod och stampade i sirap. Nu kunde hon se att i en av byggnaderna längre fram fanns det en svag strimma av ljus. Kunde hon ha sådan tur att det fanns ett hopp om hjälp, eller skulle "det" hinna upp henne innan hon kom fram? Hennes puls var hög och svett rann ner i hennes ögon. Hon torkade sig för pannan men vågade inte stanna eller titta bakåt. Hon kunde fortfarande höra ljud bakom henne, men nu kom det även ljud från sidorna, var det mer än en? Är de fiende eller vänner? Det var inget som hon vågade undersöka i detta ögonblick utan fäste blicken mot ljuskällan längre fram. I en lite för snäv sväng runt tegelbyggnaden tappade hon balansen och föll till marken. En smärta spred sig i kroppen och det värkte från höger knä. Hon kunde känna hur huden öppnade sig och blodet började sakta sippra ut. Hennes röda klänning, som egentligen var för tunn så här års, hade fått en reva och smuts gjorde sig synligt. Hon hade varit på en blinddate tidigare under kvällen och hade tagit på sig den figursydda tunna klänningen för att förhoppningsvis förföra sitt offer till en het kväll av massor av sex. Hon hade inte haft sex på ett tag och längtade på att få känna en hård kuk tränga djup in i henne. Få känna en härlig orgasm som fick hela hennes kropp att skaka. Men hennes offer var alldeles för självupptagen och pratade bara om sig själv utan att ställa en enda fråga om henne. Det fick henne att tappa gnistan och någon attraktion uppstod aldrig. Han hade velat mer men för henne var daten över och hade lämnat honom där på restaurangen med ett falskt löfte om att "vi hörs en annan dag". Nu när hon låg där på marken med ett värkande knä och var förföljd önskade hon att hon suttit kvar en stund till och låtsats lyssna på hans självupptagna samtal.
Stegen runt omkring henne hördes nu tydligare än någonsin och djupa andetag kom från mörkret. Skakande av rädsla och smärta reste hon sig upp och fäste åter igen blicken på den röda tegelbyggnaden där ljuset kom ifrån. Det hade en gång i tiden varit en skofabrik där stadens egna märke tillverkats. Hon hade som barn ägt ett par som hon fick när hon fyllde fem år och hon kom än idag ihåg hur stolt hon varit när hon tog sina första steg med de nya, blankt rena skorna. Men den globala konkurrensen hade gjort det omöjligt för företaget att överleva och någon gång i början av sjuttiotalet hade Göran Abrahamsson, VD på företaget bokstavligen lagt skorna på hyllan och de nittio anställda fick lämna sina jobb.
Nu hade hon bara tjugo meter kvar och hon kunde nu se att det var en dörr som stod öppen där ljuset kom ifrån. Inget annat i hennes omgivning var tänt så valet att springa mot ljuset var givet. Likt en insekt som på sommar kvällarna söker sig till lamporna för att på morgonen ligga döda nedanför. Det var två trappsteg ner till dörren som troligtvis skulle leda till byggnadens källare eller kulvert. När hon kom in i första rummet blev hon stillastående av förvåning och skräck. Där stod tre svarta gestalter med långa kappor och med masker för ansiktet. Bakom henne kände hon sin förföljares närvaro och slängde en hastig blick bakåt. Hennes förföljare var även denne svartklädd och den stora tunga trädörren stängdes bakom henne. Ljudet av dörren som gick igen fick hela hennes kropp att skaka till och en stor klump i magen gjorde sig gällande. Nu slog det henne, hon hade gått rakt i fällan, likt vid en rävjakt då hundarna driver sitt byte fram till jägarna. Med sitt rufsiga långa blonda hår och nedsmutsade klänning, svett och blod rinnande från hennes kropp kunde hon inte få fram ett enda ljud. Istället var det en av gestalterna som öppnade munnen och sa med en mörk djup röst "-Välkommen".

Fortsättning följer.....

Del 1

Känslan av att vara iakttagen var mycket påtaglig och en stark rädsla kröp sig sakta under hennes hud. Natten var lugn och höstens första löv hade precis börjat falla. Kvällen var fuktig och lite kylig. Hennes andetag blev intensivare och djupare då hon ökande sina steg mot närmsta hus. Knastret under hennes skor mot grusstigen kunde avslöja hennes rörelseökning och rädsla. Omgivningen var mörk och skogens djup borrade sig in i hennes sinne då hon vände blicken bakåt. Hon kunde inte se något, men någon eller något fanns där. Hon kunde höra ur grenar knäcktes och fotstegen ökande i takt med hennes. Hela tiden fick hon känslan av att de kom närmare och närmare. Adrenalinet ökade och hon kände hur hela hennes kropp började att skaka. En svag yrsels gav sig till känna och hon var tvungen att stanna upp för ett par sekunder. Då hon stod där i utkanten av skogsstigen alldeles stilla så tystnade allt. Var det inbillningar eller leker någon med henne? Var det rovdjurets upphetsning att leka med sitt byte innan döden skulle vara ett faktum? Hon hade alltid varit stark och mörkret varit något vackert, men ikväll rasade hela hennes värld och nu kände hon sig svagare än någonsin och det vackra mörkret blev hennes fiende. Hon kunde känna hur hennes hjärta slog hårt mot hennes bröstkorg och ljudet tycktes eka och avslöja hennes påtagliga rädsla. Kanske rovdjuret redan kunde känna doften av hennes blod, se hur hennes puls dunkade i hennes ådror. Känna lukten av det salta svett som ringlade sig ner över hela hennes kropp. Från mörkret kunde hon nu höra djupa andetag och paniken var nu ett faktum. Hon började springa mot närmsta ljuskälla, ett gammalt industriområde som lagts ner då förra finanskrisen slog hård mot det lilla samhället. Fortfarande stod byggnaderna kvar och en och annan lokal användes till mindre kulturella aktiviteter. Hon hoppades på att någon skulle befinna sig där och satsade allt på ett kort, hon behövde hjälp. Grenar knäcktes åter och fotstegen ökande, skulle hon hinna eller var hon redan förlorad?

Fortsättning följer.....